Under en hög

Idag känner jag mig som att jag vore begravd. Jag kvävs under allt som "måste göras". Saker som Projektarbetet, som jag inte ens ville göra från början, nationella prov, fixa inför framtiden, samlar ihop sig och jag känner att jag klarar inte av det, och jag är inte sån som dukar under för trycket alltför ofta.

Problemet med det hela är att allt känns så oväsentligt, vem fan bryr sig om det egentligen? Det enda jag egentligen vill bry mig om är två saker just nu. Nummer ett är kärlek, kanske låter konstigt med tanke på att jag inte varit involverad med någon sen way back when, men det är ändå lika viktigt. Hade jag haft någon nu hade jag struntat i hela PA grejen, den är egentligen helt meningslös. Nummer två är musik. Jag vill spela mer med folk, bli bättre på fiol, bättre på trummor, spela mer med slagverksensemblen, starta den där kvartetten, inte sitta och försöka övertala Tore att jag faktiskt har gjort något vettigt (vilket jag egentligen inte har).