Januari 2009

Här kommer den i det förra inlägget utlovade dikten, tänk på att jag skrev denna mitt i natten när jag hade feber och inte kunde sova.

Det är ljust
För ljust
Allt är vitt
Dina ögon börjar vänja sig
Du är i en dimma
Ensam
Men vänta, en form börjar träda fram
Du är inte ensam
Du minns, ni tog varandras händer
Ni dansade
En långsam vals, i moll
Um pa pa
Ni glömde världen utanför
um pa pa
Ni såg bara varandra
um pa pa
I fjärran hörs rop
Du står ensam
Det är mörkt
För mörkt